Intervju med Gunlög

- Vad är humor för dig?
- Humor är en känsla av distans. Att ta ett steg åt sidan och betrakta tillvaron eller sig själv lite utifrån. Saknar man självdistans kan man ju inte heller skratta åt sig själv. Och då kan man inte heller förändras så lätt. Jag skojar mest om mig själv och hoppas att publiken ska känna igen sig och därigenom kunna skratta åt sig själva. Därför väljer jag ämnen där jag kan utgå ifrån mina egna erfarenheter, kvinnors vardag, föräldraskap, mötet mellan människor…

- Vilket är ditt favoritämne?
- Kulturmöte. I ett möte med människor med annan bakgrund får vi se på oss själva genom deras ögon. Det lockar oss både till skratt och reflektion. I ett verkligt möte tar vi inte bara ett steg närmare varandra utan också ett steg framåt. Jag har själv bott 11 år utomlands och jag kan säga att detta har präglat mig som person.

- Du uppträder mest i kyrkliga sammanhang, varför det?
- I kyrkan förväntas ett innehåll, ett budskap. Det passar mig, jag vill inte bara underhålla, jag önskar att mina föreställningar ska locka till eftertanke.

- Får man skämta i kyrkan?
- Nej, det är strängt förbjudet. Den som drar på smilbanden riskerar att bli bannlyst. Hahaha…Nej, faktiskt ska jag säga att det är lätt att skämta i kyrkans sammanhang. Där finns ofta en accepterande atmosfär där människor känner sig trygga och vågar släppa loss.

- Behövs mer humor i kyrkan?
- Ja, det tycker jag. Allvaret behövs, vi behöver få tala om det som är viktigt, stort och kanske svårt i våra liv. Men humor och allvar kan gå hand i hand. Skrattet hjälper oss att öppna upp, lossa på spärrarna och ta till oss också det allvarliga.

- Allra sist - kan man få höra ett skämt?
- Javisst. Diakonen på långvården tar en patient i handen och säger: ”Hur var det här då?”  ”Jag är påven.” ”Jaså, vem har sagt det?” ”Det har Gud sagt!” Då hörs det från sängen intill: ”Det har jag aldrig sagt!”